någonting som man inte orkar ta in, så man springer.

jag springer på så sätt att jag gör saker. massa saker. så att jag inte hinner tänka.

det funkar bra. faktiskt. men sen, när jag är ensam och varvar ner några sekunder så kommer det som en smäll i magen. och vet ni vad jag gör då? gör något mer. BÄM vad jag är bra på att tackla saker ibland. 

önskar jag kunde träna, tränatränatränaträna. "ja för det går ju eftersom jag är så frisk"

kukbaciller. 

ja man ska ta itur med saker. det ska man.

jag gör alltid det. faktiskt. jag är kung på det.

men ibland vill jag inte göra det på en gång. det vill nog ingen. det kan ta ett tag innan. så det inte är ett öppet sår. som varar och äcklar sig, ni vet. för det är ju snuskigt och det vill man ju inte. 

 

för jag vill vara glad hela tiden. jag vill inte vara ledsen. det suger. sämsta känslan i världen. finns ingen mening med skiten.

man ba ja tjena, schysst att du kommer förbi och hälsar på. har kokat kaffe och gjort en sockerkaka åt dig. mjölken står i kylen  :PppPpPppPPpp (se bild nedan)

haha kom att tänka på vampire diaries, vampyrerna där säger till elena när hon är ledsen:

det är ingen fara, det visar bara att du är mänsklig. 

jaha, men en vampyr låter coolare, glittra som i twilight. vem vill inte glittra som en enhörning liksom?

mänskligheten är kass. kortfattat. enhörningar känns bara så myyyycket bättre.

dem är glada hela tiden va? önskar jag va en vampyrsenhörning. det ultimata.