packar och packar. kommer mobilblogga med min wunderbara mobil tills tisdag.
just so you know.
men just nu känns det som att inget spelar någon roll.
jag känner mig tom.
som om jag aldrig känt, upplevt eller sett någonting. förutom en enda sak.
jag vill inte att det ska bli såhär igen.
riva upp gamla sår som jag lyckats gömt.
det orkar jag inte.
men men så är livet.
ba bita ihop och köra sitt race.

jag och sofie, typ två år sen♥
tack för att du finns!


även om ett sekel går kommer jag alltid vänta på våran tur.
ha ett sjujävla bra höstlov, och hoppas ni hade det as kul igår!