det här med att välja profilbild på facebook är en hel jävla vetenskap.
men egentligen, varför är det så noga?
alltså jag menar, de flesta vi har på våran fb är ändå folk vi känner. vänner, familj, bekanta eller fiender. typ så.
de vet ju hur man ser ut i verkligenheten. jag ska inte säga att jag inte bryr mig. klart jag bryr mig.
jag förstår det inte riktigt bara, alltså varför det är så.
sen måste jag bara säga en sak till, det här med folk som photoshoppar sina bilder, det är lite smått pinsamt. skrattretande. faktiskt. snälla liksom. det kan jag stolt säga att jag inte gör däremot. och det känns bra.
på den profilbilden jag böt till idag(ja faktiskt) så fixade jag till i hörnen. det blev lite gulligt. det är det mesta jag har gjort någon gång haha.

sen alltså, så ändras man ju hela tiden. många av mina profilbilder kan jag säga är rent utav fula, och jag ha börja tagit bort gamla bilder. för snälla, från 2008 typ, nej tack. men samtidigt tycker jag det är intressant att se hur man förändras. att man faktiskt gör det. som jag, jag blir snyggare. sjukt kul, det syns liksom. as kul att kunna se :D
men det är en nackdel med fagersta, alla småstäder förmodligen, att alla ser en som den man va förut. man har ingen chans att ändra på sig. för för dem flesta är jag säkert fortfarande sofia med för korta jeans och små tröjjor.
men, jag har förändrats.
både på utsidan och insidan.
det är jag jävligt stolt över.
jag arbetar med mig själv för at bli en bättre människa, och att vara mera jag. som jag vill. som jag ÄR.
och vet ni, det funkar.
det kallas mognad.
för att mogna helt behöver jag nog flytta härifrån, fast just ja, det ska jag ju. och det vet ju ni.
helvete vad jag skriver, men jag behövde skriva av mig.

---

det kanske är dags efter något års olycklig förälskelse att ge upp och inse att man måste gå vidare.
kan va så.
kanske inte.
förjävligt vilket som.
stå och titta på hur det går sönder för andra gången är , det är, som att gå sönder. inifrån, bit för bit.
att förblöda, men inte kunna göra något åt det. som att kackerlackor växer inuti magen och huvudet, och kommer äta mig levande.
därför är jag inte på toppen humör, om ni undrar.


aja när jag är trettiofem kanske :D
nu vill jag ha helg, sup och svälj, eller a något i den stilen.
men vet ni?
fan vad skönt det är att bloggish.
later