ett bekännande av en lycklig sofia

igår var den bästa dagen/dygnet någonsin. 
det var vårkänsla hela dagen när vi gick på en marknad, solen värmde som aldrig förr. 
på kvällen kunde man stå ute på balkongen UTAN jacka och njuta!
och sen lite alkohol och underbara vänner på det. och det var fortfarande ljust.
man gick till de olika ställena med vårjackor, och frös inte ett dugg. det är det bästa jag vet. 
visst låter det underbart? det blir bättre. 
 
det hände en sak som gjorde mig så arg efter krogen så jag ville lägga mig ner i en buske och försvinna. arg, ja. fruktansvärt arg. 
jag brukar mest bli ledsen när det händer något. men jag blev i stort sett bara arg. och det är så jävla bra.
den här saken ledde till det ena och det andra. vilket i slutändan IDAG har lett till att jag är AV med det som tyngt mig absolut mest de senaste tre åren. avslutat kapitel. finito. HELT FUCKING SLUT.
det jag skrivit om här, det jag mått dåligt över i tre jävla år. en kille, såklart. vad annars? äntligen. var så jävla dags. kan det bli bättre? nej jag tror inte det är möjligt. plus att jag har sådana underbara vänner. alltså ni anar inte hur underbara kompisar jag har. det gör jag knappt själv. ibland slår det en med stor kraft och man blir alldeles varm av lycka i hjärtat. som igår. 
sa ju att det var en perfekt dag igår. kunde inte gjort den ett dugg bättre. 
här kommer några underbara bilder från igår.


en skön känsla är inget du får, det är något du tar. true story

och så här är läget:
jag tappade suget. inspiration. och allt. det var inte roligt att blogga, av flera andledningar.
jag gjorde det för er skull, och inte för min. och det suger.
får se om jag känner för det igen, men kände att nånting ville jag skriva iallafall.
och det jag vill skriva är... *TRUMVIRVEL* inte ett jävla skit. 
jag är så jävla trött på hela skiten just nu. så fruktansvärt trött. det får man bli ibland. eftersom jag inte vart trött på bloggen på flera år så var det dags, antar jag. men är trött på andra saker än bloggen också, såklart.
men börjat ta ikapp mig nu, men det tar på en att gå och fundera, att inte veta.
jag vill bara ha svar, veta hur saker ligger till. få förstå någon gång. 
det mesta förstår jag, men inte just det HÄR som jag ALDRIG FATTAR
OCH JAG VILL FÖRSTÅ ALLTING, MEN DET KAN MAN INTE OCH DET SUGER!
 
jag som tycker att jag har sådan koll på vad jag vill och känner, och har haft ett bra jävla tag..
men vet ni vad? jag har ett hjärta som en sten. som vill bli en fjäril ibland,
och när det är påväg tt bli en härlig glittrande fjäril så ba nej *glitter* -----> STEN. 
STAPH STEN! jag vill inte. det straffar sig själv hela tiden. någon som vet hur man får sig själv att sluta med det? 
 
alltså sätta sig själv i gamla dumma situationer som man vet inte funkar. så att man sätter sig själv i skiten känslomässigt igen. igen. igen och igen. på precis samma sätt som de andra gångerna. för jag måste sluta med det här. det är dags. övervägt psykolog och lägga upp en handlingsplan men där gick gränsen hahahaha
 
 
och nu till något roligare, VAD JAG HAR GJORT NÄR JAG INTE BLOGGAT:
förra veckan var jag på studentkryssning ^ (en bild på bussen dit och en bild på dansgolvet sista halvtimmen innan båten gick iland i stockholm igen, bra gjort sofia), skitkul. full i över 24 timmar, det satt fint.
sen gjorde jag inte ett skit restrerande av lovet. inte nu i veckan heller, förutom att studentgrejjer börjar hända. mössa har kommit, 100 dagars lappar är uppe(100 dagar kvar idag, mindre än femtio skoldagar) och vi gör ja, studentsaker. roliga och tråkiga. pluggar massa, som är det tråkiga alltså.
jo okej kollar på en jävla massa pewdiepie förutom det här, men det är en hemlis.
jag ville berätta också att jag gör roliga saker fast jag inte berättar om dom här, för så tråkig är jag. varit i västerås idag till exepmel. HAH, den ni.  fast det var inget kul så glöm det sista jag skrev bara.
 
och i fredags så var jag på roligaste festen på länge(grattis till er igen!) och körde karatefylla, längesen eftersom man inte kan göra det på krogen tråkigt nog. längesen jag var på en festfest, det var verkligen skitkul.
 
och nu i helgen norrköping med underbara människor, vi åker imorgon. JÄVLAR vad kul det ska bli! partyyyy
och livet går på jävligt bra på planet med att roliga saker händer, bara resten jag måste lösa som jag skrev däruppe, nån som har ett förslag på mitt problem så snälla. hjälp. tack.
 
 
 
det var nånting som fastnade på mig, nått som aldrig helt försvann. helt enkelt. FÖRSVINN! gah. jag. måste. äta. glass.
WÄÄÄÄ ORDBAJS HEJDÅ HÖRS OM ETT ÅR ELLER TVÅ KANSKE

värsta natten i mitt liv.

sjukaste jag varit med om.
haha varför ska alltid allting hända mig? komiskt. 
när till och med mamma undrar varför alltid allting händer mig, så är det något som inte är som det ska.
eller så är det kanske, förmodligen, precis så det ska vara även om jag tycker det är lite surt ibland.
bättre att det händer mig än människor som inte klarar av det.
 
 
visst, inte sovit alls av andledningen att jag inte har några pengar kvar alls, eftersom nån trött jävel snodde alla mina pengar.
men vad är en massa tusenlappar när jag har ett bra liv annars. 
eller hur? nog för att allting alltid händer mig, men har fan ett jävligt bra liv ändå. menar det faktiskt.
har ju inte cancer iallafall. och det är ju skönt. *pepparpeppar ta i trä* 
kukstockholm tänker aldrig mer åka tillbaka till dig. fast jo, men är inte lika kul längre.
var en bra dag annars, faktiskt. shoppade en jävla massa bra saker.
inte så att jag inte är rädd om mina grejjer, är alltid det. till tusen procent. verkligen.
har alltid varit noga och tagit hand om mina saker väl. men det räckte inte tydligen.
ta pengar från en ung tjej(som alltid ser så trevlig ut, vilket jag faktiskt oftast gör) och sen sova gott på natten? 
hur fan klarar man det?
mitt hopp om mänskligheten sviktar. verkligen. hade faktiskt sparat de där pengarna. finns sådana svin.
blev ingen jorden runt resa för mig då.
FAST SÅ BLEV DET DET! :PppPppPppPPp som sagt, inget kan stoppa mig.
pengar är inte värt mycket alls, egentligen. även om det svider jävligt mycket.
 
wööööö hoppas ni får en bra lördag, det ska jag ha. som fan.
måste ringa polisen, som varit supertrevliga med det här, igen innan jag gör nått annat, nu är sofia arg. jag brukar aldrig vara arg. men nu är jag förbannad på riktigt. många som sett mig arg? nej precis. räckte inte med att prata med viktiga personer hela natten. nu är det fan krig. krig mot vad? det kan jag inte nämna här. men krig är det. nu är det allvar.
 
när livet ger en en jävla massa utmaningar, vad gör man då? 
då spottar man skiten i ansiktet och visar vilken krigare man är.
det är viktigt att tänka på.
krigardrottningen sofia! känner mig nästan mer tillfreds med livet och mig själv än någonsin, för att jag vet att inget kan krossa mig. verkligen. inget. förutom en stor sten då. fan va bra det känns. önskar att alla människor kunde få känna så.
 
jag ska fan fixa tillbaka mina pengar om det så är det sista jag gör. DET är ett löfte. 
när jag bestämt mig för nått så är det bara så. verkligen. jag är inget jävla offer.

ÄNTLIGEN KLAR MED BRUDEN ojjdå caps hehe

resultatet blev.. bra. känslan av att vara riktigt nöjd och stolt är bara bäst. min mobilkamera förstör bilden till viss del. åh du dumma kamera. ni fattar poängen. nu kan jag äntligen sova gott. bruden är klar woopwoop

springaspringaspringaSPARKLE

ni vet när man springer ifrån någonting. 
någonting som man inte orkar ta in, så man springer.
jag springer på så sätt att jag gör saker. massa saker. så att jag inte hinner tänka.
det funkar bra. faktiskt. men sen, när jag är ensam och varvar ner några sekunder så kommer det som en smäll i magen. och vet ni vad jag gör då? gör något mer. BÄM vad jag är bra på att tackla saker ibland. 
önskar jag kunde träna, tränatränatränaträna. "ja för det går ju eftersom jag är så frisk"
kukbaciller. 
ja man ska ta itur med saker. det ska man.
jag gör alltid det. faktiskt. jag är kung på det.
men ibland vill jag inte göra det på en gång. det vill nog ingen. det kan ta ett tag innan. så det inte är ett öppet sår. som varar och äcklar sig, ni vet. för det är ju snuskigt och det vill man ju inte. 
 
för jag vill vara glad hela tiden. jag vill inte vara ledsen. det suger. sämsta känslan i världen. finns ingen mening med skiten.
"hej jag heter sorg och jag är en tråkig jävel som förpestar ditt liv :P" 
man ba ja tjena, schysst att du kommer förbi och hälsar på. har kokat kaffe och gjort en sockerkaka åt dig. mjölken står i kylen  :PppPpPppPPpp (se bild nedan)
 
haha kom att tänka på vampire diaries, vampyrerna där säger till elena när hon är ledsen:
det är ingen fara, det visar bara att du är mänsklig. 
jaha, men en vampyr låter coolare, glittra som i twilight. vem vill inte glittra som en enhörning liksom?
mänskligheten är kass. kortfattat. enhörningar känns bara så myyyycket bättre.
dem är glada hela tiden va? önskar jag va en vampyrsenhörning. det ultimata.

stay strong!

 
jag blir så trött ibland. vilket alla såklart blir, men extra trött. 
inte varit sjuk sen grässäsongen (gräs man går på, inget annat), men vad tror ni jag är nu?
snorar, är allmänt äcklig, feber och hostar. faAAn vad roligt. skitkul. 
har sjukt (ha ha) mycket att göra i skolan, men där kan jag ju inte vistas såhär.
roligt.
 
därför jag inte brytt mig om er, för jag har varit såhär flera dagar.
behövde inte vara i skolan bara för att plugga heller, jag hade behövt vara där för att tänka på annat.
även behövt haft extra kul i helgen, men nej.
kul att sitta hemma hela helgen då. jävla roligt. skitkul. 
trött på livet kallas det.
 
nu vill jag skylla på någon igen, att det mesta vänds upp och ner på en gång.
när något går på sned hakar genast resten efter. som nån jävla domino effekt.
varför kan jag inte bara få vara glad någon gång, alltså glad på riktigt under en liten längre tid?
glad över det jag har lyckats byggt upp av alla utmaningar jag haft under heeeela mitt liv?
få vila från det ibland? få ta det lugnt, vila i livet liksom.
nu tänker nån klok typ: du får alla dessa utmaningar just för att du är superstark, du klarar av allt!
jo visst kloka du, det gör jag. men det är sjuk tröttsamt. jag anser att någon belöning lär man väll få efter snart 19 år av slit. men nej. kasta på mig mera jag ska klara av när vi ändå håller på :PPpppPPppPPp
 
jag har aldrig gjort någon något ont, ändå ska saker fucka up sig så brutalt emellanåt. och nej, det är inte mitt fel. det vet jag. 
 
budskapet med det här inlägget: lyssna aldrig på din skumma farbror, och klara av allt livet ger dig, för nån gång lär du få en belöning för allt själsligt arbete. eller kanske inte, men jag vill tro det, så det är säkert värt det. för det man ger ut kommer ju trots allt alltid tillbaka. även om det kommer när man är trettiofem. postiva sofia ger minsann aldrig upp. även om det är lockande ibland.
 
vad som än händer så finns det alltid något positivt i det hela. något man lär sig, något man upptäcker eller något som kommer till en. det positiva i min situation just nu är att jag har lärt mig vad äkta vänskap är. kan vara hårt att upptäcka, men det är nödvändigt. jävligt nödvändigt. om man fokuserar på det som är bra i en knivig situation så går allt lättare. jag lovar.
efter att jag sa(skrev) det här och kom underfund med vad det positiva i den här sitsen var, så känns allt tusen gånger bättre. nu ska jag snora vidare, stay positive, stay strong!!!!
typ. kändes som en bra avslutande mening.
bild från öland på långe jan btw.

gnällgnällgnäll och åter GNÄLL

jag som har ont i magen ofta, borde jag inte bli van med den smärtan då?
de som känner mig får höra det ganska ofta. 
"jag har så ont i magen", det är ju så jag skrattar när jag säger det. 
men så är det ju. äckelmage. men fattar ändå inte, man borde ju bli van.
men nej, tydligen inte. och det gör mig vansinnig. när det inte slutar, och man inte vet vart det kommer ifrån.
när det bara gör så där äckligt ont så man ligger i en klump, svettas och grinar för sig själv.
ja, jag har haft så hela mitt liv, det bara är så.
KAN NÅGON TYCKA LITE SYND OM MIG? 
tack. blir så jävla trött ibland. 
 
en kille står utanför mitt fönster och kissar. 
äckel. lust att kasta en tegelsten i huvudet på dig, synd att jag inte har någon.
skulle faktiskt ha gjort det då. har ju blomkrukor...? 
på tal om tegelstenar, skolan är en jävla tegelsten. det tynger ner mig.
bra att jag kände att plugga efter gymasiet inte var min grejj, att jag tog ett beslut. för det är det inte. 
jag är så sjukt irriterad på allt som har med skolan att göra. jag bara vägrar ibland, och det är ju inte så speciellt bra. sitter och filar på en uppgift nu. skulle heldre dra ut mina tånaglar. det är sant, men det är ju onödigt. väldigt onödigt.
har sjukt mycket mer jag vill gnälla på. vänta det kommer.
 
 
♦va tvungen att avboka träningen tack vare magen. tack mage, du gör mitt liv till en plåga. inte som att jag behövde köra ett boxningspass nu. nejnej inte alls.
♦tävlingen jag vann med studentkläderna är typ påhittad, inte en jävel hör av sig. jag hörde av mig till deras kundtjänst, dem skulle "föra ärendet vidare" jo tjena. kläderna skiter jag i, vill fan ha bevis på att jag också kan vinna något nångång. får väl se hur det går.
♦har ingen musik, förutom några gamla-svenska-hiphop-låtar från 2002 jag kan lyssna på som jag gömt undan på datorn. danish, fonky fresh, samzon, söder, sober, miick3, affe osvosv. jävla tönt jag är som fortfarande kan massa sånna b skitnamn. trött jag blir. killarna kan ju inte ens rappa, varför försöker dom? tack youtube och spotify för att ni samarbetar mot mig. tack.
♦jag fryser hela jävla tiden, sov till och med mössa inatt. vackertjej_94. och vet ni? det är fan as varmt härinne, men det fattar inte min lilla förkrympta hjärna. bra kämpat.
♦bitit ner mina naglar igen. de som va så fina, jag som hade slutat riva bort min kvinnlighet. men nej tydligen inte.
♦är hungrig, men kan inte äta. ni vet min kärlek till mat? kommer avlida. på riktigt. får plocka fram mina cigaretter igen. tack. verkligen tack. schysst osv.
när jag är arg är min hjärna en superstöttande hjärna verkligen. då tänker den på ännu mer saker som får mig att bli arg. på hur illa vissa idioter till människor behandlar mig och andra. hur vissa människor ljuger för andra men främst för sig själva. hur fasader finns överallt. inte de här skyddande murarna, de är en av mina personliga favoriter, utan dem när folk beter sig som nått de inte är. fan vad störande. så sjukt taskigt. mot alla. mot dem själva. vet att jag inte kan ta hand om hela världen, men vill göra det ibland. då blir jag ännu argare.
♦sett klart alla tre säsonger av vampire diaries nu. elena blev en fucking vampyr, SERIÖST? och hon sket i damon? alaric dog? klaus är i tylers kropp? det tog fan mitt sista goda humör. inget blev som jag ville. fan.
 
nu har jag fått gnälla ur mig en del, så nu ska jag lugna ner mig och sluta tycka synd om mig själv. 
andas sofia, andas. allt löser sig som alltid. nu kom det på en gammal tokio hotel låt. åh vad kul. om jag skulle ta och sjunga själv istället. inte kan jag sova nånting heller eftersom jag drömmer sjuka marddrömmar hela tiden. tack. vem fan är det jag tackar? 
nån jävel som förstör mitt liv. vet inte vem det är, men vill ha någon att skylla på. en specifik person.
 
skulle kastat blomkrukan på killen nedanför mitt fönster när jag hade chansen. skyllt på honom. tänker inte erkänna för mig själv att jag är extra känslig ibland och blir skit grinig över massa små grejjer och önskar att någon tog hand om mig och sa att det blir bra. och att hela mitt liv oftast blir förstört när min mage säger att "nejdu sofia, du ska inte ha en rolig dag idag." fast, nu gjorde jag det ju precis. men ändå. knepig situation.
och nu känns allt bättre, nu är jag inte kaosarg längre. av massa andledningar. 
 
TACK VÄRLDEN FÖR ATT JAG KAN GNÄLLA HÄR UTAN ATT NÅN KOMMER MED DRYGA KOMMENTARER TILLBAKA! :')

sofia äventyraren larsson, ja fyfan

jag, en äventyrare? kanske det. 
har precis kommit på vad jag ska göra med mitt liv, och fyfan så bra det känns.
inte hela mitt liv, utan den första tiden åtminstonde. 
 
funderat över skiten med antingen högskola eller jobb några år här i staden hur länge som helst. vad fan ska man göra? inte vart sugen på nått av det, vill inte stanna här. orkar inte plugga. så vad ska jag då göra?
har alltid velat bli äventyrare, som jag kallar det. någon som åker runt överallt på jordklotet, upptäcker saker och lever. lever fullt ut, och gör vad man känner för stunden. det är en äventyrare för mig. alla skrattar åt mig och tycker att "det kan ju inte du bli sofia, skulle vilja se dig i amazonas" "dina enorma muskler är så bra, höjdskräcken med" jaha, och??? jag ska visa att jag kan.
för jag vet äntligen vad jag vill. OCH FAN VAD BRA DET KÄNNS! kom på det idag, äntligen. 
jag ska resa jorden runt. det är vad jag ska göra. köpa en enkelbiljett till australien ungefär, va där sålänge man känner för det, jobba ihop sig till en biljett någon annastans, och fortsätta så.
 
hur allt blir när det väl är dags får jag se, men åka ska jag. och fideli ska med. varken om hon vill eller inte.
men ska åka ett år efter jag tagit studenten, så frågan är, vad fan ska jag göra i ett år? och få alla pengar ifrån?
det återstår att se. det är det fina med livet, man har inte en jävla aning om vad det förbereder och vilka utmaningar som kommer, så nu tänker jag göra det jag vill göra. inte varit såhär säker på något sen jag ville köpa en mekanisk struts när jag var liten. det är sant. äntligen vet jag. och det är en sådan lättnad att jag måste lägga mig och sova av utmattning.
 
 
alltid velat, men tänkt att: nej, jag är sofia, jag kan inte. men det är just det, jag ÄR sofia. klart jag kan. utan problem, jag har klarat av så sjukt mycket, det är fan en skitsak. jag vill, jag ska. nu är jag sådär bestämd igen, det slutar alltid med att jag får som jag vill. det är bra, riktigt bra.
















RSS 2.0