dagens bästa!


alltid, alltid.

 
folke

att försöka få tag i en känsla

som mitt tidigare inlägg som var för 73 år sedan så lever jag för de lediga tiderna jag har.
dem spenderar jag med mina underbara vänner, dricker med mina underbara vänner, försöker få inspiration till att rita eller stirrar in i en vägg och längtar efter att vara sådär brinnande kär. sådär så man hoppar på moln, och flinar även om man precis kört in sin nya ferrari i en vägg. nivet, precis så. det pirrar och ja liksom brinner i magen. det finns ett slags ljus inom en, och man bara hoppar och vill skrika.
precis så. det kan jag sakna. 
 
jag lever mitt liv fullt ut, som alltid, kämpar fortfarande med att lägga allt det gamla bakom mig och börja om helt. 
det går framåt och framåt. och ännu mera framåt. som jag alltid säger att det gör. men det är för att det alltid gör det. det är därför jag säger att jag saknar känslan av att vara kär och inte att jag saknar en person. för jag har börjat försått att det där är två helt olika saker, tack och lov. att jag kanske äntligen kan skilja på dem. kan vara dags efter några år. det är något som vi ALLA måste ta ställning till. att kunna skilja på att sakna en känsla eller en människa. eller vara arg på en människa. altlså ja, att kunna skilja på känslor och människor om det behövs.
 
skolan suger, men det är fan inte lång tid kvar. och sen då? bra fråga. jobbajobba i ett år. hemma i fagersta, nånannanstans eller kanske i ett annat land. mina drömmar och planer är många, och det som jag fullkomligt älskar med mig själv är att jag genomför det jag vill göra. för att det är sådan jag är. 
nu ska jag hämta upp min bästavän och fortsätta ha en bra lördagskväll. hoppas ni också har det. 
hoppas att min extrema bloggkärlek återvänder med vårens härliga kraft. om den inte gör det så, ja så vadå? det är synd, för jag älskar det här. att blogga. bild från studentfesten som var i onsdags.
 

glad alla stjärtansdag!

önskar jag :pPPpPpppP klagat varje år på att jag är så ensam och blablabla fårever alån liksom. men när jag valt det själv så... äh vafan klart man kan klaga ändå. men måste säga att det här året bryr jag mig inte. inte ett jävla dugg. över att jag är ensam alltså. eller ja ensam är jag verkligen inte, men tänkte på pojkväns fronten. men.. alltså, det är en helt jävla vanlig dag. okej, ska gå(åka) och köpa glass och titta på Titanic typ. men det är bara för att det hör till. hahahha nej vet inte. men typ. det viktiga, för att vara seriös, är att man kan visa extra mycket idag hur mycket man älskar sina nära egentligen. man borde visa det varje dag, men en sån här dag kan det kännas lite enklare och roligare. hoppas alla har en skitfin dag, för det har jag, och ska fortsätta ha. på riktigt, ja :D

everything changes, but beauty remains

jag har tappat jättemycket. 
tappat massa av min positiva anda. tappat massa av mig själv. igen. på bara några veckor, om ens det.
märks när jag slutar blogga, och allt blir helt tomt. alltså i princip tomma inlägg.  inte bara bloggen, utan jag blir tom inuti, och kommer mig inte för med något. haha och jag börjar bita på naglarna. vilket jag gör, dem ser skitäckliga ut. igen. de som va så fina i höstas. tråkigt.
 
hoppas än en gång att mina både små och stora deppressions attacker är hormoner så dem försvinner med åren. vilket dem gör mer och mer, men får ju ändå mina nergångar när allt blir svart. frågan är varför? jo oftast händer det något negativt, och då dras resten med. svart eller vitt. sån är jag, ganska irriterande. tur att jag emellan dem här perioderna, som är både långa och korta, mår skitbra. önskar bara att jag kunde må skitbra hela tiden. blir så trött på mig själv och dessa nedgångar. sen är jag en vädermänniska. som många andra. det är lättare att bli bedrövad på vintern när det är mörkt. that's the fact. det roliga är att jag får höra flera gånger i veckan att jag är "positiva sofia", att jag alltid är superglad och superpositiv, att inget kan få mig ur mitt glada tillstånd och att jag inte ens kan vara arg. vissa vet att det visst är så. MEN: som sagt, är oftast bara glad. därför  är det så de flesta känner mig. som en genomglad person, de flesta har aldrig sett mig annat än glad. sjukt egentligen.
 
 
men vet ni vad som är bra då? om man upptäcker i tid att man är påväg neråt, och att man då räddar sig innan det blir svårare och svårare att dra sig ur det. faktum är att den här terminen i skolan är redan det tuffaste jag varit med om. både i skolväg och allt annat. wow. tur att jag håller på att rädda upp min situation, och ska plocka fram min kämparglöd som kommer när det blir tufft. för att visa alla jävlar att jag visst fixar allt. men man måste få vara lite svag också, ibland. faktiskt. så kommer folk och säger till mig: du är den starkaste personen jag känner. och den sortens människa tänker jag fortsätta vara. ända till slutet. som alltid.
 
så om nu dessa periodiska neråtgångar i mitt psyke ville sluta hemsöka mig så skulle allt vara lättare.
någon som håller med? det här är faktiskt för att hjälpa er lika mycket som det hjälper mig. att ge er ork till att fortsätta när det är tungt. för man orkar alltid, egentligen. bara att ta tag i sitt förbannade skitliv, och göra något åt det.
 
jag skulle vilja berätta vad som är det tuffa, just nu. och allt det som har varit. men det kan jag inte, inte än. det går bara inte. men det spelar ingen roll, för alla ni som läser det här: även om man har små eller stora problem, så bara kämpa. ett litet problem för mig kan vara ett jätte stort för dig, eller tvärtom. det löser sig, det löser sig alltid till det bästa. så är det bara. det jag ville säga med det är att inget problem är för litet. MEN, om det är skitsaker så bara släpp det. och om du inte klarar allt själv, vilket är mänskligt, så fråga om hjälp. det är okej. hjälp att reda ut tankar, att få prata ur sig eller hjälp med lösningar till problem. men sanningen är den att det mesta går att lösa med hjälp av sig självt. låter det krångligt? inställningen man har om saker, om sig själv. den kan lösa hur mycket som helst. börja med den. ta sedan tag i det andra. 
en tanke ställare: kan du göra något åt problemet? om svar ja: gör nått åt det då. klart. om svar nej: nähä okej släpp det, gå vidare. klart. inte riktigt så enkelt, men det blir enklare om man tänker så. faktiskt. eller så tänker man såhär: det blir så krångligt som man gör det till. ELLER: det blir så enkelt som man gör det till. 
 
nu plockar vi fram motivationen i detta äckliga vintermörker och taggar mot att snart våren är här, och att allt känns lättare då! TJOHO INTE LÅNG TID KVAR TILLS DET HÄR! inte för att jag älskar att vara ful eller så.

värsta natten i mitt liv.

sjukaste jag varit med om.
haha varför ska alltid allting hända mig? komiskt. 
när till och med mamma undrar varför alltid allting händer mig, så är det något som inte är som det ska.
eller så är det kanske, förmodligen, precis så det ska vara även om jag tycker det är lite surt ibland.
bättre att det händer mig än människor som inte klarar av det.
 
 
visst, inte sovit alls av andledningen att jag inte har några pengar kvar alls, eftersom nån trött jävel snodde alla mina pengar.
men vad är en massa tusenlappar när jag har ett bra liv annars. 
eller hur? nog för att allting alltid händer mig, men har fan ett jävligt bra liv ändå. menar det faktiskt.
har ju inte cancer iallafall. och det är ju skönt. *pepparpeppar ta i trä* 
kukstockholm tänker aldrig mer åka tillbaka till dig. fast jo, men är inte lika kul längre.
var en bra dag annars, faktiskt. shoppade en jävla massa bra saker.
inte så att jag inte är rädd om mina grejjer, är alltid det. till tusen procent. verkligen.
har alltid varit noga och tagit hand om mina saker väl. men det räckte inte tydligen.
ta pengar från en ung tjej(som alltid ser så trevlig ut, vilket jag faktiskt oftast gör) och sen sova gott på natten? 
hur fan klarar man det?
mitt hopp om mänskligheten sviktar. verkligen. hade faktiskt sparat de där pengarna. finns sådana svin.
blev ingen jorden runt resa för mig då.
FAST SÅ BLEV DET DET! :PppPppPppPPp som sagt, inget kan stoppa mig.
pengar är inte värt mycket alls, egentligen. även om det svider jävligt mycket.
 
wööööö hoppas ni får en bra lördag, det ska jag ha. som fan.
måste ringa polisen, som varit supertrevliga med det här, igen innan jag gör nått annat, nu är sofia arg. jag brukar aldrig vara arg. men nu är jag förbannad på riktigt. många som sett mig arg? nej precis. räckte inte med att prata med viktiga personer hela natten. nu är det fan krig. krig mot vad? det kan jag inte nämna här. men krig är det. nu är det allvar.
 
när livet ger en en jävla massa utmaningar, vad gör man då? 
då spottar man skiten i ansiktet och visar vilken krigare man är.
det är viktigt att tänka på.
krigardrottningen sofia! känner mig nästan mer tillfreds med livet och mig själv än någonsin, för att jag vet att inget kan krossa mig. verkligen. inget. förutom en stor sten då. fan va bra det känns. önskar att alla människor kunde få känna så.
 
jag ska fan fixa tillbaka mina pengar om det så är det sista jag gör. DET är ett löfte. 
när jag bestämt mig för nått så är det bara så. verkligen. jag är inget jävla offer.

lol sant xPppPpppP

nej, inte killars perspektiv. killars och sofias perspektiv, borde vara allas!
inte bara skämtigt heller, utan på riktigt. ett skämt med ett budskap i. sköööönt!

dagens:

ja, plus en massa träning. känns bra. 
idag ska jag inte göra nånting, nånting alls.
imorgon ska jag vara extra snygg, if you know what i mean.
känns toppen. faktiskt. imorgon alltså.
lyssnar på onerepublic så högt så jag inte kan tänka och städar. bra. sen laga mat.
sen titta på ännu mera vampire diaries.
 
 

jag har börjat gjort dom här småsmå valen, jag väljer bort mina vanliga rutiner som förstör mig, och byter ut dom till något annat. något bättre. men det gör ont, varför ska det göra det? 
jag gör ju det för att jag behöver nya saker, vill inte vara kvar i det gamla längre alls. har kommit lätt över 50 procent, men vill få bort allt. allt ska bort, som en höststädning fast i mig själv.
då ska det fan inte göra ont när jag gör något som jag mår bra av själv.
blir så fruktansvärt trött. så jävla trött. jag försöker och försöker hela tiden. jag gör det. det går bra, men ibland blir jag trött för att jag försöker för mycket. det får man vara då, tycker jag. djupa sofia är i farten, bäst jag gräver ner mig i ett hål.

det enda vettiga som står i våra skolböcker:

 
så jävla värt att tänka på.

this shit is breaking my heart

ibland kan man bli trött.
så fruktansvärt trött.
trött på hur sjukt illa folk beter sig.
hur självupptagna folk kan vara, hur dem inte visar någon sympati eller medkänsla. 
jag(förutom när någon behandlar mig som totalråskit, kanske till och med då lite) tänker mig alltid in i hur folk känner, om jag hade varit i den situationen. jag hjälper alltid folk så mycket jag orkar, för att jag bryr mig om människor. man kan faktiskt inte bara tänka på sig själv hela jävla tiden.
väx upp för i helvete och skaffa ett liv.
 
om alla vore sådär sjukt självupptagna oche gotrippade skulle hela världen stå i brand.
"åh det är så synd om mig blablabla kass uppväxt blabla jag är så kass blabla den va så dum mot mig" 
haha ni har ingen aning om vad jag gått igenom, men man får väl göra det bästa av det? jag har vänt det till snarare en fördel.
jag utvecklas hela tiden till en bättre och bättre människa tack vare massa kassa erfarenheter.
vissa sår läker aldrig, men förhelvete man kan inte gömma sig bakom sånt hela livet. you only live once. hört talas om det?
bra att kasta bort sitt liv då på att gömma sig bakom massa grejjer. jävligt bra. ta tag i det så mår man bättre sen, TA TAG I DET SOM ÄR SKETET!
tack, inte bara till det jag är arg på utan till alla:
ta tag i det som du mår dåligt över det och gör något åt det, göm dig inte. det håller inte. lovar.
 
 
det här blev inte det budskap jag tänkt mig, blev lite av varje. men skitsamma. orkar inte. alla har sina up and downs, men kul liv att ha en down hela tiden. börja lev, och tänk mer på andra. ungefär det jag ville säga.
 
är inte lika arg nu, skönt. tack. bli motiverade att ta itu med er själva, så jävla värt det :D
jag måste ta itu med att jag bryr mig för mycket om folk som inte är värda i att bry sig om, haha det kanske märks. lite komiskt i det hela.

,


,


,


,

herregud måste köpa mig en systemkamera så bilderna får bättre kvalitet. mobilkameran suger.
kan inte leka fotograf med mobilen ju hehe.
MOT JOBBET!

don't worry girl


if you are the sea, i'm just a stone

kul i fredags, kul igår. thats it. kul idag.
kul kul kul kul.
rrrrroligt. 
okej erkänner, har varit både och. tankeväckare och djupa diskussioner de senaste dagarna när min uppdatering sugit. men sjukt mycket kul också, absolut. jag har kommit på vart jag vill komma i livet,
nummer ett: jag vill komma så jag är helt nöjd med allt. nirvana, typ.
nummer två: ta dagen som den kommer. carpe diem, ja.
fast å andra sidan är jag bara arton och mina hormoner gör mig till en känslomässigt nervrak. herregud vad skönt det ska bli att bli helt vuxen och inte bara halv. när är man helt vuxen då? det känner man. tror jag.
fast å andra sidan: jag vill inte bli vuxen. vill både och. men vuxen kommer alla bli, så då kan man lika gärna gilla läget. så japp, är as skönt att växa upp. verkligen. skulle aldrig vilja vara yngre igen. aldrig aldrig aldrig. så har ju egentligen redan svaret på min dubbelmorals grejj. 
 
vuxen? FAN det är grejjer det! :D
på tal om vuxensaker, ska lägga mig och läsa så jag är pigg på förmiddagspasset på seco imorgon. längtar faktiskt efter att börja skolan, men det är en hemlis.

vänner är det bästa man kan ha. och en hund.

känslan av att kunna skriva: 
"jag vill slita sönder mig inifrån" till linn, och hon förstår precis vad jag menar, så nu ska vi ut och gå.
ord kan inte beskriva hur bra det känns. verkligen. 

,


ttrue sssstory


the sweetest thing


Tidigare inlägg















RSS 2.0