dem spenderar jag med mina underbara vänner, dricker med mina underbara vänner, försöker få inspiration till att rita eller stirrar in i en vägg och längtar efter att vara sådär brinnande kär. sådär så man hoppar på moln, och flinar även om man precis kört in sin nya ferrari i en vägg. nivet, precis så. det pirrar och ja liksom brinner i magen. det finns ett slags ljus inom en, och man bara hoppar och vill skrika.

precis så. det kan jag sakna. 

 

jag lever mitt liv fullt ut, som alltid, kämpar fortfarande med att lägga allt det gamla bakom mig och börja om helt. 

det går framåt och framåt. och ännu mera framåt. som jag alltid säger att det gör. men det är för att det alltid gör det. det är därför jag säger att jag saknar känslan av att vara kär och inte att jag saknar en person. för jag har börjat försått att det där är två helt olika saker, tack och lov. att jag kanske äntligen kan skilja på dem. kan vara dags efter några år. det är något som vi ALLA måste ta ställning till. att kunna skilja på att sakna en känsla eller en människa. eller vara arg på en människa. altlså ja, att kunna skilja på känslor och människor om det behövs.

 

skolan suger, men det är fan inte lång tid kvar. och sen då? bra fråga. jobbajobba i ett år. hemma i fagersta, nånannanstans eller kanske i ett annat land. mina drömmar och planer är många, och det som jag fullkomligt älskar med mig själv är att jag genomför det jag vill göra. för att det är sådan jag är. 

nu ska jag hämta upp min bästavän och fortsätta ha en bra lördagskväll. hoppas ni också har det. 

hoppas att min extrema bloggkärlek återvänder med vårens härliga kraft. om den inte gör det så, ja så vadå? det är synd, för jag älskar det här. att blogga. bild från studentfesten som var i onsdags.