fucking game over
jag är så kass på livet just nu. dålig, alltså om det va ett spel vore det en fet game over.
men nu finns det ingen reset knapp typ så ba kö på. påt igen ba!
jag fick reda på att jag måste gå vidare med mitt liv. alltså måste det är kört. helt kört.
och det är skönt som fan måste jag erkänna, bara det att efter några år så sitter det där, jag säger att jag kommer gå vidare, fast jag vet själv att jag inte kan. om nått år kommer det funka, men kommer aldrig helt(någonsin?) så länge jag bor kvar här. love sucks.
jag behöver flytta.
i samma veva som det gjorde jag en dum grejj när jag va full ni vet, och det suger ju ännu mera haha,
jag är såååå himla kass! hahaha men älskar fan mig själv ändå. jag är ju rolig iallafall. på mitt komiskt tragiska sätt.
blev lite smått känslomässigt instabil om jag säger så. vad fan tror ni själva?
jag kan fan inte va glad hela jävla tiden. erkänner att jag ler nu när jag skriver men det är bara just det, för att jag är så dåligt. det är så komiskt! som sagt ska skriva en bok om mitt tragiska liv en dag. dem som känner mig undrar också hur jag lyckas hela tiden? lyckas på att allt går åt helvete. bra fråga. önskar jag visste svaret.
nu behövs det en cigg eller tio och en promenad med linn, efter det är jag nog samma glada sofia igen.
fast något gick sönder. det gjorde det. men så är livet. man kommer ändå inte levande ur det. jag tänker aldrig tillåta mig själv igen att bli kär. inte på många år, innan man ska skaffa volvo, radhus och hund. inte före trettio, från och med nu ska jag köra en mera avslappnad stil, chilla med och inte bry mig så jävla mycket. det har jag bestämt och det tänker jag hålla.
vem fan behöver kärlek när man har vänner, hund, familj och sprit? just det, ingen :D har fan hittat mig själv mera i allt det här också. man behöver nergångar för att kunna vara lycklig, efter igår är jag fan stark. jag klarar mig sjukt bra själv. behöver inte någon annans godkännande. trvis bara mer och mer med mig själv ändå så.
gotta go, ha en underbar eftermiddag!
puss söthögar
men nu finns det ingen reset knapp typ så ba kö på. påt igen ba!
jag fick reda på att jag måste gå vidare med mitt liv. alltså måste det är kört. helt kört.
och det är skönt som fan måste jag erkänna, bara det att efter några år så sitter det där, jag säger att jag kommer gå vidare, fast jag vet själv att jag inte kan. om nått år kommer det funka, men kommer aldrig helt(någonsin?) så länge jag bor kvar här. love sucks.
jag behöver flytta.
i samma veva som det gjorde jag en dum grejj när jag va full ni vet, och det suger ju ännu mera haha,
jag är såååå himla kass! hahaha men älskar fan mig själv ändå. jag är ju rolig iallafall. på mitt komiskt tragiska sätt.
blev lite smått känslomässigt instabil om jag säger så. vad fan tror ni själva?
jag kan fan inte va glad hela jävla tiden. erkänner att jag ler nu när jag skriver men det är bara just det, för att jag är så dåligt. det är så komiskt! som sagt ska skriva en bok om mitt tragiska liv en dag. dem som känner mig undrar också hur jag lyckas hela tiden? lyckas på att allt går åt helvete. bra fråga. önskar jag visste svaret.
nu behövs det en cigg eller tio och en promenad med linn, efter det är jag nog samma glada sofia igen.
fast något gick sönder. det gjorde det. men så är livet. man kommer ändå inte levande ur det. jag tänker aldrig tillåta mig själv igen att bli kär. inte på många år, innan man ska skaffa volvo, radhus och hund. inte före trettio, från och med nu ska jag köra en mera avslappnad stil, chilla med och inte bry mig så jävla mycket. det har jag bestämt och det tänker jag hålla.
vem fan behöver kärlek när man har vänner, hund, familj och sprit? just det, ingen :D har fan hittat mig själv mera i allt det här också. man behöver nergångar för att kunna vara lycklig, efter igår är jag fan stark. jag klarar mig sjukt bra själv. behöver inte någon annans godkännande. trvis bara mer och mer med mig själv ändå så.
gotta go, ha en underbar eftermiddag!
puss söthögar
Kommentarer
Postat av: joanna-livet med Aspergers syndrom!
Hej! Jag heter Joanna och är 24 år och när jag blev 14 år så fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtat om mitt liv med diagnosen för att samhället ska få mer insikt och förståelse för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder och att alla är lika värda trots bakgrund.
Så kolla gärna in min blogg:)
Ps. Du kanske tom vill göra ett bloglovinbyte?:)
Ps. kör även dagens blogg där du har chansen att bli länkad inför mina 400-600 unika läsare dag och fler andra tävlingar med fina priser så passa på att anmäl dej:)
Trackback
