Jag vill skriva valentines day sucks. för det gör den/det/whatever. men jag är glad ändå.
plus att jag har världens bästa familj&vänner. för det har jag verkligen♥
men ändå, det suger. alltså det saknas något och det blir man påmind om en dag som denna.
ändå, jag är inte flickvänstypen(alltså jag är inte snäll, kortfattat). jag har haft ett förhållande på alla år.
mellan åttan och nian, haha hallå liksom. då fattade man ju inget så det räknas knappt, även om man får erfarenheter av allt man gör.

När det har varit nära så inser jag att jag vill vara singel och skiter i det. drar mig tillbaka och ba whatever. eller typ nån gång har den andre sabbat det(haha du vet vem du är :P) och tack och lov för det! you saved me.
sen så finns det ju ett undantag om ni inte har insett min stora olyckliga kärlek haha.
jag är patetisk jag vet. men men vad fan ska man göra?

även om jag inte är flickväns material, så är jag ändå en känslomänniska. de står mot varandra. hur funkar de tillsammans liksom? svar: inte alls. det krockar haha. men jag är fan glad ändå(och ledsen i smyg och på bloggen ibland) he he he he.

anser ni att alla hjärtans dag är viktigt?
ska göra det jag tycker mest om, äta smörpopcorn och titta på avatar♥♥♥
puss!