så fruktansvärt trött.

trött på hur sjukt illa folk beter sig.

hur självupptagna folk kan vara, hur dem inte visar någon sympati eller medkänsla. 

jag(förutom när någon behandlar mig som totalråskit, kanske till och med då lite) tänker mig alltid in i hur folk känner, om jag hade varit i den situationen. jag hjälper alltid folk så mycket jag orkar, för att jag bryr mig om människor. man kan faktiskt inte bara tänka på sig själv hela jävla tiden.

väx upp för i helvete och skaffa ett liv.

 

om alla vore sådär sjukt självupptagna oche gotrippade skulle hela världen stå i brand.

"åh det är så synd om mig blablabla kass uppväxt blabla jag är så kass blabla den va så dum mot mig" 

haha ni har ingen aning om vad jag gått igenom, men man får väl göra det bästa av det? jag har vänt det till snarare en fördel.

jag utvecklas hela tiden till en bättre och bättre människa tack vare massa kassa erfarenheter.

vissa sår läker aldrig, men förhelvete man kan inte gömma sig bakom sånt hela livet. you only live once. hört talas om det?

bra att kasta bort sitt liv då på att gömma sig bakom massa grejjer. jävligt bra. ta tag i det så mår man bättre sen, TA TAG I DET SOM ÄR SKETET!

tack, inte bara till det jag är arg på utan till alla:

ta tag i det som du mår dåligt över det och gör något åt det, göm dig inte. det håller inte. lovar.

 

 

 

är inte lika arg nu, skönt. tack. bli motiverade att ta itu med er själva, så jävla värt det :D

jag måste ta itu med att jag bryr mig för mycket om folk som inte är värda i att bry sig om, haha det kanske märks. lite komiskt i det hela.